Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioo
Elin Wägner
punkt med sedligt och oförstående allvar fördömer min
ungdoms förvillelser.
Tåget går vid ettiden på middagen — ett halvt dygn
och jag skall vara borta. Jag sitter här nu och ser mig
omkring i rummet, där Norrtullsligan haft sitt hem,
ett fattigt och defekt, men ändå ett litet stöd mot
världen, där den ena sökt skydd mot ensamheten hos en
ännu ensammare.
Jag tänker på Emmy, som snart flyttar för sig själv
i en våning, där hon inte mycket behöver sörja för
hyran. Jag tänker på Eva, som med slät ring och
handdukar och »jag anser, att nysilver är gott nog»
tror, att hon vet vad kärlek är, och som gläntar på
dörren till vad hon betygar vara sjunde himmeln. På
Baby, o, lilla Babybarnet, som har så mycket framför
sig av smärta och oro och går emot det alltsammans
så liten och obeväpnad, som kommer att sörja mig och
Ligan, när hon flyttat till sockerbagarens och
längtande se tillbaka på våra glada dagar och
bekymmer-fulla dagar och sakna dem alla.
På mig själv, som skall ge mig av mitt i månaden,
lönen är i n t e i förskott, och ställa till skandal för att
rädda — vad? — min heder, lydande inte just samvetet,
men något obestämt, som jag kallar
självbevarelseinstinkt. Det är mycket svagt handlat och löjligt, men
den enda möjligheten.
På Putte tänker jag, min långa pys, som jag är så
orolig för här i Stockholm.
Jag tänker på Stockholm, som jag älskat med en
vördnadsfull och obesvarad kärlek fast jag bara sett
skalet, som är var mans egendom, och så litet av allt
det sköna och lärorika och hemlighetsfullt syndiga det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
