- Project Runeberg -  Norrtullsligan och andra berättelser /
126

(1930) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påsken på Sjöboda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ioo

126 Elin. Wägner

Ingår blev röd som blod och såg upp för att
protestera, men inkräktarna voro redan borta.

»Tack så mycket», sade hon blygt, när hon blivit
ensam med sin reskamrat.

»Ingen, orsak», svarade han vänligt. Han såg ut som
om han velat konversera, men i detsamma hördes
röster utanför: »Var kan Ingår hålla hus?»

»Här, här», skrek Ingår med outsäglig lättnad.

Den ensamma främlingen kröp nu bakom sin tidning
i ett hörn, men iakttog i smyg med stort intresse fyra
ungdomar, som kommo in i kupén, lastade som
packåsnor.

»Det var granna flickor», tänkte han. De två
gossarna, som följde dem, hann han icke ens se åt. En
av flickorna hade övervakat att bagaget blev ordentligt
uppstuvat på hyllorna, nu satte hon sig mitt emot
honom.

»Ser man på, en riktig prinsessa från Österlanden».
Hon hade svart tungt hår, kammat i rak lugg över
den breda, låga pannan, en liten kort, buktig näsa, ett
par mycket tunna beslutsamma läppar och
bärnstens-bruna, vakna ögon. Just nu mötte de hans blå nyfikna
med en kall, bestraffande blick. Hon var tydligen inte
att leka med. Då var nog den första mindre farlig,
hon med flätorna i blonda små grytlock vid öronen,
runda hälsosamma kinder och glada grå ögon. Men där
var ännu en och det slog honom genast, att hon var
den allra mest förtjusande. Hon hade genast placerats
i ett hörn med en kudde bakom ryggen och satt där
nu stilla och tyst, medan de andra pratade, och såg
rakt framför sig med de blåaste ögon han någonsin
sett, inte stora, men så rent underbart svenskt
blå-klintsblå att han icke kunde ta blickarna från dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liganoab/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free