Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påsken på Sjöboda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Elin. Wägner
och mat och dryck åt de där, som går omkring och lyss
efter suset av framtiden?»
»Men därför saknar också kvinnan», sade Göran,
»helheten i stämningen, lyckan av det totala
uppgåendet —»
»I sig själv, ja precis», svarade Mirjam.
Så fort de stigit inom dörrarna slog emot dem denna
ljuva känsla av hemtrevnad, som tycktes liksom bofast
på Sjöboda och väntade på alla dess gäster.
Träd-gårdsmästarfrun hade gjort allting redo för deras
ankomst, i förstugan brann den stora kaminen, dörrarna
stodo öppna till förmaket, där ljuskronan var tänd.
Överdragen voro borta från de grönklädda
mahognymöblerna, och i fönsterna stodo rader av hyacinter och
tulpaner.
Till övre våningen ledde en bred trappa från
förstugan och här uppe lågo fyra sovrum grupperade
kring biblioteket. Gossarna skulle ha ett, Mirjam och
Ingår ett och Verna ett för sig själv.
»Vad skall jag göra?» frågade Bertil. »Det här är
alldeles för bekvämt för en sextonårig yngling.
Sängarna är ju bäddade och det finns vatten. Kanske skall
jag sätta mig att läsa?»
»Nej, det får man ingen aptit av. Nu kommer
Pettersson, hjälp honom in med matvarorna!»
»Gärna», sade gossarna och rusade i väg. Och snart
voro alla ivrigt sysselsatta utom Verna, som satt i
förmaket med händerna i kors och smålog vemodigt åt
deras dånande skrattsalvor.
»Kom och hjälp mig, Verna», bad Mirjam litet kort
ute från köket. Mirjam resonerade som så: Verna
har visserligen en sjukdom, som troligen är obotlig,
men om vi alla är milda som änglar mot henne, så tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
