- Project Runeberg -  Norrtullsligan och andra berättelser /
132

(1930) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påsken på Sjöboda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 Elin Wagner

par orörliga, vita ljusfläckar utan kärna, som stod
över viken, var allt man såg av stationen och samhället
och mänskligheten. Verna låg och stirrade med öppna
ögon i natten. Det var dödstyst, och i medvetandet av
ödsligheten omkring henne greps hon av ångestfull
beklämning. Hon försökte lugna sig själv med tanken
att innanför dörren bredvid sovo ju Mirjam och Ingår,
men så tänkte hon på hur lugnt de somnat och hur
sorgfritt de skulle vakna, och hennes ögon fylldes av
bittra, ömkliga tårar. Då hörde hon plötsligt en klocka
ringa någonstädes långt borta, stilla men mycket
tydligt, och hon blev glad som åt en väns röst. Hon satte
sig upp i sängen; då hördes ett sus som av en regnby,
vilket kom allt närmare, det var tåget, som brusade
förbi, och när hon sprang upp och lyfte på gardinen,
såg hon det som en ilsnabb ljusning i dimman runda
viken och försvinna borta bland fälten.

Hon hade plötsligt blivit lugn. Bäddens, vilans,
värmens välbehag smög sig över henne, alla tankar
trubbades av och stungo icke mera, skräcken vek undan.
I ett tillstånd mitt emellan vaka och sömn låg hon
och lyssnade till den lilla klockan och hörde tågen susa
förbi, tätt, tätt, skärtorsdagsnatten.

»Det är livet som rusar förbi», tänkte hon, »livet!
Men det stannar icke vid min station, inte ens ett
stackars godståg tar upp mig.»

Väckt av en fågel, slog Mirjam upp sina bruna
förståndiga ögon vid 7-tiden. Ekarna stodo skarpt grå
mot den bruna backen och den tunna, vita skyn.
Tavlan saknade alldeles saft och färg, men likväl fanns
våren i den lätta, lite fräna luften, och himlens
utseende lovade vackert fram på dagen. Den iskalla avriv-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liganoab/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free