Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påsken på Sjöboda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Påsken på Sjöboda
135
»Ja, men då är det ju ändå mer irrationellt.»
»Å, det finns väl det, som är värre», sade Mirjam.
»Har du aldrig hört att de häller vatten i målet kött
för att det skall bli tyngre och serverar kattor som
hare och —»
»Tyst, Mirjam», sade Göran blek, »jag får visst
börja äta grönsaker.»
»Men söta Göran, mår du så illa? Var det så
irrationellt?» frågade Mirjam häpen.
Rosig och oberörd gick hon med sin korg på armen
längs trädgårdsgången bort till drivbänkarna.
Halmmattorna voro redan borttagna, och rutorna lågo
immiga och blänkte i solen. Under dem stodo sallat,
rädisor och spenat och tryckte näsan platt mot rutan.
Hon lyfte på en ruta och började plocka upp rädisor,
frodiga och stora som nötter.
»Hur kan de växa så bra redan?» frågade Göran.
»Det är den goda värmen», sade Mirjam.
Det var ljumt i solskenet, men i luften summo små
iskalla fläktar, som viftade Göran om öronen. Han
missförstod henne.
»Det är inte varmt», sade han.
»Tycker du nej.»
»Det är den rena objektiva sanningen», sade han
litet snäft.
»Åh!»
»Genom mig talar den objektiva anden —»
»M i n objektiva ande tycker det är varmt.»
»Du har då ingen aning om vad objektivitet är!»
»Jo, nog vet jag mer om den, än du vet om
trädgårdsskötsel», sade Mirjam. »Begriper du då inte att
det är gödseln, som värmer och driver upp
grönsakerna !»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
