Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påsken på Sjöboda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Elin. Wägner
i Guds hus sen du var här sist, Ingår», fortsatte hon
förhöret.
Ingår såg ett ögonblick på tanten med sina hederliga
ögon.
»Nej», sade hon och gick in i salen utan att vänta
på inbjudan.
Allt var sig likt sen gamle kyrkoherdens tid; de två
systrarna skulle inte flytta förr än i maj ett år till.
Men man saknade den trevliga gamla gubben, som varit
sträng och hård i sin krafts dagar både mot barn och
församling, men som blev nöjd och stilla på sin ålders
dag i övertygelsen att allting redde sig, allting gick över
hur hjärtslitande det än var.
Vid mittfönstret i den långa, låga salen stod ett bord
med vit servett och två blommande pelargonier. En
handbok låg redan framlagd.
»Bröllop», sade Ingår förtjust.
»Hur vet du det?»
»Jo, för det är ingen döpelseskål framsatt och så
pallarna, ser ni väl.»
Om en stund skrapade det i förstugan, det var
brudfolket, som kom: en karl av obestämd ålder med
lin-blekt hår, senig och torr, som svenska bönder bli, när
de börja för tidigt att arbeta och hålla i för strängt,
en ung kvinna, litet kullerryggig och insjunken över
bröstet, med sorgsna ögon i sitt fula, trötta ansikte.
Tant Alma satte henne i soffan och högg genast i.
»Det är så länge sen det lyste, vi trodde knappt ni
skulle komma», började hon.
»Ja, se, jag hade så svårt att komma mig för», sade
bruden, »men så fick det ju lov att bli av. Far måste
ha någon till hjälp med vårarbetet, och det kan kanske
gå bättre, än man hoppas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
