Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påsken på Sjöboda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Påsken på Sjöboda
145
»Ja», sade han, »lilla Verna, jag har sett er några
timmar, men mitt hjärta vägrar att tro, att ni skall
gå bort. Försök att leva för min skull.»
»Å», sade Verna lillgammalt, »ni tror att min
sjukdom är självsuggestion. Men den är ett mycket riktigt
och verkligt ont, som jag vet inte hur många har
konstaterat.»
»Har ni smärtor också?» frågade han häftigt.
»Åja», sade hon, »men det blir värre.»
Han visste ännu icke vad han skulle tro. Det var
som om hon levat sig in i sitt snara slut som i en
vemodig vacker saga, en historia att drömma och rysa
över. Hade hon väl någonsin riktigt fattat vad det
är att dö vid sjutton år?
»Ja, vi kommer!» ropade Verna till svar på en signal
från Mirjam, som stod och väntade på dem.
Men han stannade ofrivilligt.
»Aldrig har jag känt någon som väckt en sådan
ömhet hos mig som ni», sade han häftigt, utan att
tänka på att han kunde göra skada med sina ord.
»Å, är det inte bara för att ni tycker synd om mig?
Det gör alla.» Han skakade på huvudet.
»Tack, det var bra jag fick veta», sade hon lågt.
»Men vet ni», tillade hon naivt, »det vore bra om ni
kunde komma att tycka litet om Ingår. Ingen vet hur
rar den flickan är. Jag är så bekymrad för att hon
skall ta så vid sig, när jag dör, för vi har alltid hållit
ihop, och hon gråter ofta över mig. Jag skulle vilja
veta, att någon tog hand om henne då.»
Han var inte alls förvånad över det underliga i
framställningen.
»Skulle det göra er lycklig?»
10 — Elin Wägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
