Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aldrig så lite man inte är gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aldrig sä lite man inte är gift
157
monsieur, att det gick an att visa sig offentligt med
henne! Tora gick verkligen in dagen därpå, men kom
hem med oförrättat ärende, hon kom sig inte för! Det
var något i flickans ansikte, som hindrat henne. Och
så gick tiden. Men när det led mot jul, fick hon en
dag telefonbud från Birger: »Tänk så roligt, bror Sigge
kommer, han bor hos mig över helgen, vi får väl
komma till dig på julafton, nu skall vi ha trevligt och
fira jul på gammalt hederligt maner.»
Men detta var för mycket för Tora. Än den lilla
flickan då, tänkte hon, hur gick det med hennes jul?
»Nej, min kära Birger», sade hon till sig själv, »vill
inte d u sörja för henne, så skall j a g.» Utan ett
ögonblicks betänkande gick hon direkt till varuhuset,
fram till fröken Nilson, som såg trött och jäktad ut,
ty affären var full av folk, sade sitt namn och bjöd
henne på middag. Flickan rodnade häftigt, men innan
hon hunnit svara, fick Tora en ilsken knuff av kunder,
som väntade på att få betala, hon fick ställa sig i kön
och bida sin tur.
»Nå ni kommer väl?» sade hon. »Det är bara ni, jag
äter klockan fem.» Flickan gav henne en stor
forskande blick, som sade: vill du mig väl eller illa? Och
på den vänliga, uppmuntrande nick hon fick till svar,
nickade hon ett ja, och vände sig åter till sitt arbete. —
De två flickorna sutto vid Toras matsalsbord och
sydde. Ljuset, brutet av järnkronans sidenskärm, föll
över deras huvud och händer: Tora, präktig och
prydlig, litet bastant med sina trettiofem år, hennes gäst,
liten och ung, med snabba och vana fingrar sömmande
på en blus, med vilken Tora stannat i stöpet. De
kommo så gott överens. Tora hade förstått att anslå en
lagom ton, tyckte hon själv, icke forcerat hjärtligt, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
