Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aldrig så lite man inte är gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aldrig sä lite man inte är gift 165
»Min herre står i vägen», svarade Gertrud och ville
tränga sig förbi.
»Seså, gå du hem till mig, jag kommer snart.»
»Jag har varit där så mycket jag kommer», men vid
detta bröts rösten.
Birger var slagen. Det var ju han, som skulle vara
ond, hans var den rättmätiga vreden i dag, men hade
man sett de förbannade fruntimren, de behandlade en
som en brottsling. — »Adjö», sade nu Trude, »och
tack för dessa fyra år.»
»Tack för? Nej, men Gertrud!»
Hon höll på att knäppa sina handskar, kanske litet
onödigt långsamt, men han stod och såg därpå och
tänkte, att nu avgjordes hans öde, hans barns, hans
barnbarns. Nu går hon, nå låt henne gå. Dessa fyra
år, nej han förmådde inte låta henne gå. Tänk att man
alltid väljer, när val skall ske, det som är lättast för
stunden!
»Men Gertrud lilla, låt oss resonera litet.»
»Nej», svarade Gertrud, »du har haft tid att tänka
dessa fyra år. Nu får det va’ så.»
Och hon gick mot dörren utan synbar tvekan, ehuru
hon älskade honom, ty så kränkt var hon — — —
En halvtimme senare satt Gertrud åter på Toras
kelim med ett glas likör vid kaffekoppen. »Skål,
Gertrud och Birger», sade Tora glad.
»Skål, Tora», svarade Gertrud, »nu får vi väl se till,
om vi kan gifta bort dig också, så småningom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
