- Project Runeberg -  Norrtullsligan och andra berättelser /
170

(1930) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen och körsbären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170 Elin. Wägner

»Jag har tänkt på er hela middagen», sade han. »Vi
har ju varit här så många gånger tillsamman hos era
svärföräldrar — för detta -— och nu var ni borta, ni
och allt som påminde om er. Men det får jag i alla
fall säga, att ni var det sista jag väntade att finna, när
jag strövade omkring i våningen och letade efter en
tändsticksask.»

»Ni har inte så mycket fantasi heller.»

»Kanhända. Men förstånd har jag i alla fall så
mycket att jag vet att det rakt inte passar sig för er
att vara här. Vem har släppt in er?»

»Min svägerska — för detta» — härmade hon. »Hon
förstår mig, när jag säger att jag inte kan leva utan
att någon gång veta mig vara i hans närhet, få höra
när han sjunger och röra vid hans röck i tamburen.»

»Ni borde inte ge efter för sådana dåraktiga
impulser nu sedan–»

»Jag är lagligt skild? Men inte blir man en annan
för det. Ni vet, då vi var gifta kunde jag inte uthärda
att vara skild från honom ett ögonblick.»

»Nej», sade mannen, »det var er olycka.»

Gestalten i soffan flög upp som en vind.

»Kom inte ni också och säg mig vad som var min
olycka! Hela min familj har gjort det och hela hans
familj och alla mina andra bekanta efter råd och
lägenhet. Och det är ändå ingen, som vet vad som var
min olycka, ja inte jag heller.»

»Stackars liten», sade mannen; han kände ett
medlidande över hennes hjälplöshet så djupt, att det nästan
gjorde ont. Här hon, och ett par rum längre bort
den man hon alltjämt hängde fast vid, hon gråtande,
han sorglös, munter, oemotståndlig, upptagen av en
annan. — Det var bra, tänkte han, att jag råkade på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liganoab/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free