Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen och körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannen och körsbären
171
henne, man kanske kan hjälpa henne en smula. Han
tände det elektriska ljuset, gick så bort och stängde
dörren och slog sig ner.
Ett par rödgråtna ögon följde ogillande hans
rörelser. Här hade hon legat i mörkret och sjunkit ner i
sin sorg som i ett mörkt bottenlöst hav, legat och
väntat på att få höra honom sjunga därinne, med ett vilt
hopp innerst i sitt hjärta, att han av en händelse skulle
komma, finna henne, bli rörd och icke kunna motstå
att ta upp henne och trösta henne, henne, som så nära
varit hans. När hon hörde stegen närma sig nyss, var
det som om hjärtat sprutat blodet genom kroppen som
en vulkan. Men vem kommer — doktor Sidenberg,
en hygglig herre, som tänder ljus, som sätter sig långt
borta från henne och förmanar: det passar sig inte!
»Nej, stäng inte», sade hon retligt, »då hör jag ju
inte när han sjunger.»
»Det dröjer nog ännu, innan han börjar», svarade
mannen, »han är så upptagen.»
»Av vem då?» frågade hon med darrande läppar,
och doktorn skämdes.
»Av ingen särskild», sade han.
»Ni tror då inte», frågade hon med den minsta glimt
av skämt, »att han kommer hit och överraskar oss, att
han inbillar sig något och sätter ner mitt
månadsunderhåll ?»
»Man kan aldrig vara säker», sade mannen och
reste sig till hälften, »vill ni att jag skall gå?»
»Nej, för all del», sade hon. Det hade plötsligt gått
upp för henne, att hon inte hade något emot att bli
överraskad här av Honom med en annan man.
Det blev tyst; hon kastade en blick i spegeln och
slätade sitt hår, men glömde inte att samtidigt ge akt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
