Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen och körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Elin. Wägner
ohjälpligt efter; sedan hade han ledsagat henne till
dörren med sitt älskvärdaste leende och milt men
kraftigt skjutit henne utanför. Nu stod hon där ännu
förvirrad av det oerhörda som hänt; och med denna
ansökan att bli barnmorskeelev hade hon gjort ett tafatt
försök att orientera sig i sin nya ställning. Men hennes
ansökan var i dag avslagen av direktionen, han
undrade, om hon visste det.
»Ni som är medlem i direktionen får fälla ett gott
ord för mig, så att jag blir antagen», sade hon. »Vi
är så många sökande, och de kanske inte fäster något
avseende vid att jag är medicofilare. Det gäller ganska
mycket för mig, kan ni förstå.»
Han slöt sina händer och öppnade sina läppar, men
nej, han kunde inte säga henne sanningen, inte här,
inte nu.
Hon tycktes förvånad över hans tystnad.
»Kanske jag inte skulle ha bett er?»
»Jag gör gärna det lilla jag kan för er», mumlade
han.
»Ja, jag trodde det.»
»Har ni tänkt på att ni, om ni bleve antagen, komme
att besöka er förre mans föreläsningar och tentera för
honom?» frågade han och såg strängt på henne.
Hon blev blodröd.
»Och vad tror ni, att han skulle säga om det?»
»Jag gör honom alldeles detsamma numera», svarade
hon sorgset. »Tycker ni, att det är ogrannlaga mot
honom», frågade hon därpå blygt.
Hans svar kom så obehärskat och brutalt att hon
ryckte till av häpnad.
»Varför älskar ni den mannen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
