- Project Runeberg -  Norrtullsligan och andra berättelser /
187

(1930) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den skönaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den skönaste

187

»Ni driver med en sextiosjuårig gumma, fy, fy,»
kom det darrande.

»Vid min heder, vi driver visst inte med er, vi är
väl gentlemän», hörde hon den unge mannens allvarliga
röst. »Det var min fästmö som sade redan på båten: den
gamla damen med sitt silverhår och sina söta, skära
kinder är den vackraste. Och sen enades vi alla om det.
Och ifall ni tvivlar ändå, se här är priset, en
guldklocka. Vill ni inte ta min arm och följa med mig?»

När de övriga sågo, att Landsberg lyckats få
gummans arm i sin, nalkades de ävenledes, med hattarna i
hand.

»Ja, det var rätt», sade de, »det går inte an att neka.
Ger man sig ut till Nacka i dag med det utseendet, så
får man stå sitt kast.» Och så slöto de upp som eskort
bakom Landsberg och fröken Hoppe.

Hon smålog litet förvirrat och sade ingenting. Det
var som om hon hört ett eko från 50 år tillbaka i tiden,
då hovtapetserar Hoppes yngsta dotter fick flera
komplimanger för sitt täcka yttre, än hon vårdade sig
att räkna. Hon hade varit vacker då, det visste hon
nog, men att någon nu för tiden kunde komma på en
sådan idé, efter alla dessa år och besvikelser, arbete
och fattigdom, nej, nej — -—•

»Låt mig vara», bad hon gråtfärdig och stretade för
att komma loss. Men den unge mannen höll blott
hårdare fast hennes arm, hon följde darrande med
sänkta ögon och plötsligt hörde hon någon säga: här
är pristagarinnan.

Hon vågade en skygg, ömklig och avbedjande blick
på gruppen av unga flickor och män. Hon såg leende,
häpna miner och ville sjunka i jorden. Men så var där
någon som tog upp en applåd, i nästa ögonblick föllo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liganoab/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free