Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomens bänk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ålderdomens bänk
193
»Hur skall lilla fröken då orka fram till mina år?»
— och det lät som om hon gladde sig åt alla de tunga
steg, som väntade mig på vägen. Hennes ansikte var
som ett slagfält efter en förbittrad strid, fullt av
märken efter nederlaget.
Så vände hon mig ryggen då jag teg.
»Herre, du milde skapare, ett sånt kaffe på
söndagsmorgon!» sade hon till mamsell. »Det tror di man
ska bli andäktig av!»
Mamsell såg sig hastigt om.
»Fru Fornell kommer!» viskade hon.
»Åja, hon skvallrar inte», snäste den styva
nacken.
»Ja, men ackuschörskan Pettersson –-»
»Den stackarn, hon är ju gudfruktig!»
Ytterligare två gummor styrde nu sina steg mot
bänken. Den ena, fru Fornell, var lätt som en liten
fågel, rak och smärt som av 60 års snörliv, med isvitt
hår och vita genomskinliga kinder. Hon såg ut som
glädjen och mildheten själv, och hennes första åtgärd
var att dra fram piraten och bjuda hela bänken på
karameller. Men hennes granne, som bar sin religiösa
övertygelse inbäddad i ett tjockt fettlager, nekade med
en tung suck att smaka på sötsakerna, och med
bänken sviktande under sig började hon läsa ur sin
psalmbok:
»Jag haver en gång varit ung,
nu är jag gammal vorden,
min kropp sig böjer trött och tung
mot allas moder jorden,
och själen längtar till det land
där Herren på en fredad strand
församlar spridda hjorden.»
13 — Elin Wägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
