Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Felbermans dövstumma piga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Elin. Wägner
därom. Men Maja stannade inte till dess frun skulle
komma ut, hon snodde i väg hem så fort benen buro.
Kafferep i Felbermans kök! Det skulle majorskan få
i sig!
Halvvägs mötte hon Nelly med en kalvbräss, sparad
av Korsholmers stora slakt av omtanke för herr
Felberman.
»Nå hur dant var där?» frågade Nelly utan att
tveka ett ögonblick om arten av Majas ärende.
»Hemskt», sade Maja, »men roligt. Jag är tvungen
å hem och tala om’et för majorskan.»
När Nelly kom, stod dörren fortfarande öppen, men
ur köket trängde nu en ensam, outtröttlig, klagande
och vredgad stämma ut på gården.
Försiktigt gled Nelly in i förstugan och blev stående
i dörrgläntan.
Mitt under taklampan stod fra Felberman, blåsur i
ansiktet och med händerna mot de skarpa höfterna.
Orden strömmade ur hennes mun, det blev en het fors
av bitterhet, en vild klagan över hennes livs eländighet
mitt bland odugliga och oärliga tjänare i ett hus, där
ingen frågade efter om hon släpade sig till döds för
att hålla det tillsamman.
De döva stodo tryckta uppåt väggarna och sågo
oförstående på varandra, och endast detta retade fru
Felberman så övermänskligt, att hon måste leta fram
okvädinsord, dem hon förr endast använt i sitt
hjärta, och slunga dem runt kring rummet.
Nelly gapade men jublade: »jaså såna kunde
herrskapsfruarna vara!»
Den dövstumma pigan förstod nog ganska väl att
något var på tok och vad som var anledningen, varför
hon vände ryggen och började samla upp kopparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
