- Project Runeberg -  Norrtullsligan och andra berättelser /
238

(1930) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världshistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238

Elin. Wägner

inte fröken med som alla de andra?’ Hur reder du
dig då?»

Hans ton var smått raljerande som över en älskvärd
svaghet. Och med ens rämnade deras ensamhets mur
och hela hennes dagliga och borgerliga liv stod
framför henne: skolan, föreståndarinnan, kamraterna,
barnen, hemmet, syskonen och hon själv. Hon mindes
alltihop, bondebäddarna i gymnastiksalen, lovdagen,
den hemliga flykten på morgonen för att få en god
plats, som hon sade, frågorna som väntade: var stod
du? var det inte storartat? vilka tyckte du bäst om?
Hon såg sig själv utifrån, som man ser en likgiltig
person, en ung blond lärarinna, ganska söt, lagom
begåvad, mer än lagom samvetsgrann, men för resten
intill helt nyss ett barn, som delade sig mellan
föreståndarinnans myndighet och föräldrahemmets. Och
allt detta blev henne i samma ögonblick förhatligt intill
rysande leda, i all synnerhet den utsikt som han
antytt : att hon skulle tillbringa sina dagar med att ge en
evighetslång rad av lektioner åt ständigt nya barn, som
fordrade plats i hennes liv, del i hennes kärlek och
känslor. Hon greps av en vild åtrå att lägga en grav,
en avgrund mellan sig och detta förhatliga liv, att begå
en oerhörd handling, att förvandla sitt liv.

Hon suckade och förde handen till sitt hjärta.

»Vad jag svarar», upprepade hon smärtsamt, med
ett helt annat tonfall än nyss, »jag bryr mig inte om
vad jag svarar. Kanske säger jag: kära barn, den där
dagen var inte så märkvärdig som historien sedan har
gjort den till–»

Han märkte att något kommit upp i henne, att
hennes själ drog sig undan och slöt sig, och han fylldes
av medömkan för all den myckna smärtans skull, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liganoab/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free