Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Likbränningens företräden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sina af fantasien skapade plågoandar. Jag nämner
här de för mig kända benämningarna: andar, bysor,
demoner, djäflar, elfvor, feer, följor, gastar, gengångare,
hamnar, helhästar, horsgökar, häxor, nissar, rån (såsom
skogs-, sjö- o. s. v.), spöken, tomtar, troll, vampyrer,
varulfvar, vettar, vålnader och vårdar; men skulle nog
kunna betydligt öka samlingen, med bättre kännedom
om de växlande benämningarna i skilda landsorter.
Den andra idéströmningen, som ledes af mänsklighetens
ljusa genius, är nog gammal äfven den och torde kunna
räkna sin tillvaro allt ifrån den dag, då människan
började förstå och njuta af det sköna i världen och då hoppet
lärde sig att på andra sidan om dödens förlåt söka
tillfredsställandet af den sällhetslängtan, som ej under
jordelifvet kan förvärkligas.
Den yttrade sig i de gamla soldyrkarnas upphöjda
begrepp om ett högre väsende, för hvilket de sökte en
värdig symbol i naturens praktfullaste företeelse, den
strålande och lifgifvande solen.
Den yttrade sig i de gamla kulturfolkens försök att
finna ett mänskligheten värdigare grafskick än att låta
de bortgångna älskades stoft undergå de ohyggliga
förruttnelseprocesserna; och det var ej brist på god vilja,
utan endast ofullkomligheten hos de till buds stående
tekniska hjälpmedlen, som gjorde att de ej mäktade finna
något skönhetskänslan mera tilltalande grafskick än likens
brännande å bål, balsamering, inläggning i vax eller
öfverlämnande till förtäring på inhängnade platser åt
gamar och andra djur. Jakob Grimm är ej den ende som
genom forskning i häfderna funnit, att likbränningen
betecknar ett högre stående folk med en friare blick in
i tingens natur än de folk som jordade liken.
Den yttrar sig i valet af sköna bilder och symboler
för att beteckna döden. Homeros förestälde sig den
såsom en tvillingsbroder till sömnen, hvilande i nattens
famn, en fylld som kvarlefvat genom årtusenden och
användts äfven af Thorvaldsen och Tegnér. Grekerna
afbildade äfven döden stödjande sig på en omvänd,
slocknande fackla. Genien gjordes bevingad för att beteckna,
att döden kommer såsom en plötslig öfverraskning; den
försågs äfven stundom med en båge, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
