Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 3. Invändningar mot likbränningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3. Invändningar mot likbränningen.
Den viktigaste invändningen mot likbränning grundar
sig på den omständigheten att, då man medelst eld
fullständigt förstört likets alla organiska beståndsdelar och
delvis äfven de oorganiska, det ej vidare blir möjligt att
i händelse af behof genom undersökning af den
återstående askan förvissa sig om huruvida möjligen den döde
omkommit på våldsamt sätt. Man befarar därföre att genom
likbränningens införande betänkliga vådor för samhället
och för den enskilda kunde uppstå, därigenom att å ena
sidan en mördare skulle under skydd af det nya
grafskicket lätt kunna sopa igen spåren efter sitt brott och
att å den andra en för mord oskyldigt misstänkt skulle
beröfvas möjligheten att aftvå sig denna misstanke genom
anställande af graföppning och rättsmedicinsk
undersökning.
Nu förhåller det sig emellertid i värkligheten så, att
det skydd, som samhället och den enskilda har uti
möjligheten att kunna anställa sådan räfst är mera skenbart
än värkligt. Till en början bör man besinna att de allra
flesta, enligt några uppgifter ända till 98 proc, utaf de
inför domstol bevisade mordgärningarna äro begångna
medelst yttre våld och sålunda lätt kunna uppdagas redan
före begrafningen, såvida ordentlig liksyn finnes. En
sådan skulle äfven bättre än graföppningen (exhumeringen)
kunna komma till rätta med de mera sällsynta fall, då
en person aflidit i följd af kväfning eller genom våld,
som skadat de ädlare delarna, men ej kvarlämnat yttre
spår, emedan det plötsliga dödsfallet bör väcka misstankar
och gifva anledning till omedelbar undersökning.
Graföppningens betydelse skulle därföre vara inskränkt
till de fall, då en misstanke föreligger att den döde
aflidit genom förgiftning.
Antalet af förgiftningsfall, som inför domstol blifvit
bevisade, har i Italien utgjort 22 under 6 års tid, i
Belgien 12 under 20 år och i Frankrike 617 under 10
år. I nästan alla dessa fall har upptäckten skett inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/likbrann/0018.html
