Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Invändningar mot likbränningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fallet borde därföre iakttagas att, om vid liksynen ej full
visshet kan vinnas om hvem den döde i lifstiden varit,
man bör fotografera liket och på säkert ställe förvara de
kläder och andra föremål, som kunna lämna ledning vid
en möjligen blifvande undersökning.
De teologiska betänkligheterna mot likbränningen hafva
ej någon fast utgångspunkt, utan växla allt efter
omständigheterna.
Till en början grundade de sig på den äfven af
kyrkofadern Tertullianus hyllade åsikten, att själen ej
kunde hafva någon förnimmelse, om den ej stod i
förbindelse med en kropp, samt på tron om Kristi snara
återkomst för upprättandet af det tusenåriga riket, då de
döda skulle lekamligen uppstå. Det gick emellertid ej
an att påstå, att de heliga martyrer, hvilka vid
förföljelserna mot de kristna blifvit brända på bålet, skulle
därigenom hafva beröfvats evigt lif och salighet, hvadan så
framstående män som Chrysostomus, men framför allt den
anseddaste bland alla kyrkofäderna, Augustinus,
upprepade gånger framhöllo att Gud, som var elementernas
herre, kunde återgifva lif åt sina trogna, vare sig deras
kroppar förmultnat i jorden, upplösts i vatten eller
förbränts i eld; att Kristus själf ej fästat något afseende vid
det ena eller andra grafskicket; samt att de omsorger,
man visar den dödes kropp, ej kunna invärka på hans
tillvaro i ett annat lif, utan endast äro att betrakta
såsom en naturlig yttring af pietetskänslan.
Den groft sinliga föreställningen om den lekamliga
uppståndelsen vågar sig emellertid sällan offentligen fram
i vår tid, som med de exakta vetenskapernas tillhjälp
börjat lära sig känna lagarna för materiens kretslopp.
Här och där framskymtar den dock stundom, såsom hos
den svenska prästen L. Norberg, hvilken i sin häftiga
stridskrift "Några ord i likbränningsfrågan" bestämt
fasthåller vid "köttets uppståndelse", men dock medgifver
att ej alla kroppens delar därvid behöfva närvara.
Särskilt säges att det vid balsameringen förekommande
"uttagande och förstörande af inelfvorna är något, hvaremot
från kristlig ståndpunkt svårligen någon grundad
invändning kan göras, enär dessa höra till den delen af
människokroppen, som icke skall återfås i uppståndelsen". Hr
Norberg gifver läsaren ingen aning om huru han vet detta eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
