Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Invändningar mot likbränningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att likbränningen kunde anses stå i full öfverensstämmelse
med bibelns bildspråk på flera ställen (såsom Luk. 3: 17;
2 Kor. 3: 12—13; 2 Petr. 3: 10—12), utan äfven att
bildspråkets förmenta fordringar i viktigare fall än detta
fått gifva vika för rent praktiska skäl. Sålunda har man
uti ett af de heliga sakramenten af sundhetsskäl utbytt
neddoppandet i vatten mot begjutning därmed, ehuru
däri ligger ett våldförande af själfva sakramentorden, där
med "dop" menas neddoppning, af traditionen, som
uttryckligen säger att Kristus vid sitt dop nedsteg i
vattnet, och af bildspråket, som på ett par ställen säger att
vi äro med Kristus "begrafna i dopet". Den kristna
traditionen och dess bildspråk bör då hafva föga betydelse
i en sådan underordnad fråga som likbränningen.
Det sista nödankaret är påståendet att det gamla
grafskicket är en kristlig plägsed och därföre bör
bibehållas. Sådant det nu är, exempelvis i vårt land, består
det emellertid i åtskilliga under vidt skilda kulturstadier
upptagna plägseder, hvilka såsom strandvrak kvarlämnats
af tidens flod. Från mänsklighetens vilda stadium hafva
vi ärft nedgräfvandet i jorden; från en humanare tid
begagnandet af likkista eller annat omhölje; från
soldyrkarnes tid bruket att vända ansiktet på liket uppåt och att
lägga grafvarna liksom äfven kyrkorna i öster och väster;
från grekernas tid att kasta jord 3 gånger öfver den
döde; från romarnes likets prydande med kransar och
begagnandet af gemensamma kyrkogårdar; men från
kristendomen ej mera än ritualen och de kristliga symbolerna.
Det så brokigt sammansatta grafskicket förtjänar ej mera
benämningen "kristligt" än exempelvis de sätt vi hafva
att äta, åka eller bo i hus, hvilka likaledes utgöra från
olika tider samlade arfslotter, som vi ej kunna gifva
benämningen "kristliga" eller "hedniska" i annan mening
än den, huruvida de öfverensstämma med en civiliserad
tids fordringar eller icke.
Bland öfriga inkast, som gjorts från kyrklig
synpunkt, förekommer äfven det, att likbränningen skulle
leda till tron på själens förintelse och sålunda utplåna
begreppet om en personlig tillvaro efter döden. Historien
vittnar dock om, att det i första rummet är
jordbegrafningen, mot hvilken denna anmärkning kunde göras, enär
nästan alla af forntidens folk, som använde detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
