- Project Runeberg -  Liljecronas hem /
3

(1911) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blåsvädret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


BLÅSVÄDRET.



Annandag jul år 1800 blåste det en storm över Lövsjö
härad i Värmland, så att Gud sig förbarme. Man kunde
inte tro annat, än att meningen var att rycka bort allt, som
fanns på jorden, och göra rent hus här.

Kom inte och säg, att det kan ha varit lika starka blåsväder
både förut och efteråt, och kom i alla händelser inte
och säg det till någon av de gamla Lövsjöborna, för de
har fått höra alltifrån barndomen, att maken till storm är
det inte möjligt att råka ut för.

De kan än i dag räkna upp alla de gärdsgårdar, som blev
nervräkta, och alla de halmtak, som blev upprivna, och alla
lagårdar, som stöp omkull, så att djuren fick ligga begravna
under takstolarna i flera dar. Och de kan peka på alla de
ställen, där elden kom lös och inte kunde bli hejdad för
blåsvädrets skull, förrän hela byn hade gått åt. Och de har
varit uppe på alla de höjder och bergknallar, där träd föll
bredvid träd, så att de har stått som flådda alltsedan den
dagen.

Nu vet man ju, att folk brukar säga, att det är en dålig
vind, som inte blåser gott åt någon, men ingen kunde tro,
att det skulle gälla också om den här annandagsstormen,
för man såg ju, att den bara ställde till den ena olyckan
efter den andra.

Den, som minst av alla kunde tänka sig, att det skulle
följa något gott med blåsvädret, det var nog ändå
”lilljänta” från Koltorp. Hon var inte god till att tas med, hon,
när hon på annandagsmorgonen stod i skogsbrynet och såg
hur det låg som en rök över dalen nedanför henne av snö
och aska och sopor och allt, som vinden ryckte med sig.

Aldrig, så länge hon hade levat, och hon var ändå tretton
år fyllda och gick på det fjortonde, hade hon råkat ut för
en sådan motgång. Hon brukade väl annars kunna hålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liljecrona/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free