Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blåsvädret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och det var Gullåsa-Jan och Kringåsa-Britta, som skulle
vigas den dagen i Bro kyrka, som stod där. Och det var
gamle Jan Jansa i Gullåsa och gamla mor i Kringåsa och
grannar och släkt och Spelmans-Jöns och vackre Gunnar i
Högsjö och många andra, som skulle ha gått med i brudföljet,
som stod där. De ropade och de förklarade, att två
gånger förut på vägen hade de fått stanna för kullblåsta
träd, och dem hade de kunnat flytta, men det här trädet
visste de sig ingen råd med. Och gamle far i Gullåsa gick
omkring och bjöd brännvin, men de stod där de stod i alla
fall. Och bruden hade gått ur släden och stod och grät,
därför att det hade varit så motigt på kyrkresan. Och vinden
slet röda tyllrosor och gröna sidenblad från bården på
hennes klänning, så att folk, som längre fram på dagen
kom resande genom socknen, de kunde inte annat tro, än
att blåsvädret hade funnit reda på en törnrosbuske i en
trollskog och ryckt med sig blommor och blad och strött
över åkrar och dikeskanter.
Men mor och lillgossen, de stannade inte, för att tallen
låg över vägen, utan de kröp under den och fortsatte. De
trodde inte, att lilljänta hade fått nog av blåsvädret än på
en stund.
Och tänk, att de gick ända så långt som till vägskälet och
till Broby gästgivargård!
Där såg de majorskan Samzelius, som kom åkande med
två hästar och hade täckt släde. De begrep visst först riktigt
hur dåligt väder det var, när de såg, att majorskan satt
under tak, för hon var annars inte den, som var rädd av
sig. Majorskan stack fram sin knutna näve ur kuren och
hötte åt dem. Och hon ropade till dem med en stämma, som
hördes genom stormens brus:
— Gå hem med dig, Marit i Koltorp! Inte ska du gå ute
med ungarna dina, när det är sånt väder, att till och med
jag måste åka i kursläde.
Men mor och lillgossen tyckte, att lilljänta gärna kunde
få slitas med blåsvädret en liten stund till.
När de nu kom till bron, som ledde över det smala sundet
mellan Övre Löven och Mellan-Löven, så måste de krypa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
