Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blåsvädret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blickarna. Det var, som skulle hon inte kunna tänka på
någon annan.
Om en stund kallade hon mor till sig igen.
— Är det sant, sa hon, att tösen kan både skriva och läsa?
Och mor bedyrade, att det var sant.
— Ja, då gör vi opp, att hon kommer till Lövdala nu
med detsamma, sa prästfrun. Ni kan ju ta vägen förbi
Lövdala, när ni går hem från det här kalaset, och då får hon
stanna med en gång.
På det sättet blev det också avtalat.
Men efteråt som förut satt prästfrun och såg på lilljänta,
liksom kunde hon inte se sig mätt på henne.
Om en stund ville hon på nytt tala med Marit i Koltorp.
— Vad är det hon heter, tösen din? frågade hon.
— Jo, hon heter Eleonora, men vi brukar kalla’na för
Nora.
— Och det är riktig sanning och inte bara skryt, att hon
kan läsa och skriva? sa prästfrun.
Nej, mor försäkrade henne, att det var rena sanningen.
— Jag har suttit och tänkt på att hon kunde få åka med
oss hem i släden nu i natt, sa prästfrun. Vi är just utan en
sådan som hon på Lövdala, så att hon kunde gärna få börja
tjänsten genast.
Det blev, som prästfrun ville, förstås. Hon var sådan,
att folk inte gärna satte sig emot henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
