Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svartsjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade gjort fråga på fråga om prästdottra och prästfrua och
om prästen med, men inga svar hade hon fått. Alla de andra
satt och sydde med hopknipna läppar och låtsade, som om
de inte visste något.
Hon måtte ha märkt till sist, att hon ingenting kunde få
ur dem, för nu började hon fråga om annat.
— Varför heter den här socken Svartsjö? Hon kunde
inte begripa vad den hade blivit uppkallad efter. Hon hade
hört, att det fanns tre sjöar i socknen utom Löven, men
ingen av dem hette Svartsjön, så mycket hon visste.
Nå, denna frågan kunde det inte vara farligt att svara på,
men nu var olyckan den, att ingen av pigorna hade hört
var socknen hade fått sitt namn ifrån. Det såg ut, som skulle
hon inte få veta mer om detta än om det andra. Men då la
den gamla hushållerskan ner sömmen och strök glasögona
av näsan.
Det var väl inte så underligt, att socknen hette Svartsjö,
den hade blivit uppkallad efter en sjö med det namnet, som
hade legat där förr i världen, men som nu var uttorkad.
Den främmande pigan blev visst orimligt glad över att
hon äntligen fick ett svar. Hon skyndade sig att fråga var
i socknen den sjön skulle ha legat.
Jo, den skulle ha legat i dalgången nedanför Lövdala.
Hushållerskan vände sig mot det södra fönstret och pekade
ut. Hon trodde, att vattnet skulle ha gått så långt upp som
till backen nedanför brygghuset. Där fanns det åtminstone
sådan fin sand, som man brukar träffa på vid sjöstränder.
Den främmande pigan vände också huvudet mot fönstret.
Boningshuset låg på en så pass hög kulle, att de låga
husen omkring det inte stängde bort all utsikt. Över
lagårdstaket kunde man se neråt en milslång dal med en botten så
jämn som ett golv.
Men hon ville inte tro, att hushållerskan menade, att
denna släta marken skulle vara en gammal sjöbotten. Hon
hade alltid tänkt, att där det hade funnits en sjö, skulle det
vara brant och djupt.
Hushållerskan sa inte emot henne. Hon brydde sig inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
