Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nådig grevinnan, och kastade tyglarna åt Långe-Bengt. Sedan
vände hon sig till söta mor och räckte henne handen.
”Eh bien, Raklitz, hur finner hon sig i sin nya
ställning?”
Men tänk, att just som fröken Snövit sa detta, hade söta
mor böjt sig ner över handen och kysst den!
Då äntligen förstod fröken Snövit, att söta mor hade låtit
bedra sig och att hon trodde, att grevinnan hade kommit
för att hälsa på henne. Fröken Snövit blev så konsternerad,
att hon sa: ”Söta mor, det är ju bara jag.”
Söta mor rätade upp sig med fart och slängde handen
ifrån sig. Hon gav styvdottern en enda blick, och så vände
hon sig bort och rusade oppför trappan och in i köket.
Söta far och klockar Moreus och Ulla kom nu omkring
fröken Snövit och skrattade åt hennes utklädsel. Ack, ack!
Hon fick lov att agera än en liten stund, därför att söta far
såg så road ut. Men hon var som förstenad, för söta mors
blick hade skrämt henne. Hon tänkte: ”Nu har jag gjort
mig en fiende i söta mor. Söta mor bryr sig inte om, att man
är ovettig på henne rent ut. Men aldrig kan hon förlåta den,
som vågar ha henne till narr.”
Prästdottern gjorde ett litet uppehåll liksom för att få veta
vad den andra tänkte om hennes berättelse.
— Detta är ju sådant, som man skulle skratta åt, sa Anna
Brogren, men jag kan inte det heller. Jag blir hjärtängslig
av det. Det är bäst, att du fortsätter genast, så att jag får
veta hur pass illa du — ja, jag menar fröken Snövit — har
det ställt för sig.
Och så började prästdottern berätta igen.
— Jag får verkeligen tala om hur tokigt det hände en
gång i slutet av september. Min kära fostersyster kommer
väl att märka, att det inte var något viktigt, men jag menar,
att det gav fröken Snövit en smula mod. Hon sa sedan till
sig själv, så ofta som detta äventyret rann henne i tankarna:
”Det är ändå väl, att det finns någon på gården, som inte
är rädd för söta mor.”
Annars måste hon ju erkänna, att de var rädda för söta
mor lite var, söta far inte undantagen. Intet kunde hon neka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
