Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många smaksupar, och hon hade en sådan respekt med sig,
att det lyckades henne att hålla god ordning hela tiden.
Det hände bara en enda liten olycka.
Söta mor var alldeles färdig med klarningen och hade
inte stort annat kvar att göra än att tappa opp brännvinet
på ankare och krus. Hon skulle också ta reda på
”efterlanken”, men den var varm ännu, och söta mor hällde opp
den i ett ämbar och ställde den utanför brygghusdörrn för
att svalna.
Strax sedan söta mor hade ställt ut efterlanken, gick
Långe-Bengt förbi. Han drogs och drogs bort mot ämbaret,
men söta mor stod i dörröppningen med detsamma. ”Kära
Bengt”, sa hon, ”han tänker väl inte dricka det där? Det
är inte för människor. Det är bara dranken.”
Långe-Bengt gjorde sig en enfaldig uppsyn och gick
vidare. Han skulle till lagården, han. Det var väl inte straff
på att gå förbi brygghuset heller.
Långe-Bengt gick också mycket riktigt till lagården och
hämtade en högaffel, som lagårdspigan hade lånat av honom.
Och den högaffeln ämnade han nu bära tillbaka till stallet.
Men då Långe-Bengt öppnade grinden till bakgården, kom
han i möte med Storebocken, som stod där med nosen mellan
spjälarna och vädrade bortåt brygghuset. Det var en vacker
dag, och alla getterna var utsläppta, men de andra höll till
i en rishög. Det var bara Storebocken, som stod vid grinden.
Ingen kan begripa hur Långe-Bengt kunde vara så fumlig.
Men han öppnade grinden så vitt, att Storebocken var i stånd
att tränga sig förbi honom. Och inte gjorde han sig besvär
att driva Storebocken tillbaka genom grinden, som han hade
bort göra. Han bara såg efter, att trädgårdsgrindarna var
stängda, så att Storebocken inte kunde komma åt söta fars
äppleträd och söta mors kålsängar. Han tyckte väl, att det
ingenting gjorde, att Storebocken gick in på gårdsplanen
och betade på gräsmattan.
Men du må veta, att Storebocken inte så mycket som
kastade en blick på det goda gräset, utan sprang i smått
trav rätt fram till brygghuset. Han kom trippande så nätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
