Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då såg fröken Snövit återigen bocken stå på taket till
förstubron, men nu var det inte mer en verklig bock, utan
det var all den lustighet och allt gott humör, som bodde
i detta hemmet av gammalt, som hade stigit ut på taket och
stod där och gjorde narr av söta mor. Och den bocken
kunde tala, och han sa till söta mor, att det inte skulle
lyckas henne att göra detta huset till ett kallt och hårt
fängelse, som hon ville. Det var för mycket av det gamla,
som gjorde henne motstånd.
Och när fröken Snövit vaknade, tänkte hon, att detta var
sant, och tyckte, att hon inte mer var så ensam i striden mot
söta mor.
— Det ska inte slå fel, att jag ska ta med mig ett par
kakor bröd till Storebocken, nästa gång jag hälsar på fröken
Snövit, sa Anna Brogren, då prästdottern nu gjorde ett
uppehåll.
— Jag är rädd, att den välfägnaden är för sent påtänkt,
sa prästdottern. För i det sista brevet, som jag fick från
fröken Snövit, talade hon just om, att söta mor hade låtit
slakta Storebocken.
— Ser man på, sa prostinnan eftertänksamt, ser man på!
Och fröken Snövits far sa ingenting, utan lät Storebocken
slaktas! Jag säger dig, att jag börjar tro, att fröken Snövits
styvmor kommer att göra henne något ont.
Men prästdottern invände raskt:
— Inte är det väl hon, som skadar fröken Snövit. Det är
tvärtom så, att hon tror, att fröken Snövit inte tänker på
annat än att ställa till förtret för henne.
— Hon må väl veta bättre.
— Det faller sig alltid galet för fröken Snövit. Jag ska
nu tala om en sak till, så att du får se hur illa hon råkar ut.
— Jag vill gärna höra sagan till slut, sa prostinnan. Men
nog förstår jag, att det är fröken Snövit, som är i fara, och
inte hennes styvmor.
— Min kära fostersyster vet nog, sa prästdottern, att det
var fröken Snövits far, som hade planterat hela
prästgårdsträdgården. Det var honom, som man hade att tacka för
krusbär och vinbär, för de rara jordgubbslandena, de stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
