Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröken Snövit slog omkring sig, och fröken Snövit skrek
på hjälp, men äpplena var förlorade. Marknadsfolket stjälpte
disken framför henne, de välte omkull hennes tunnor och
lådor och plockade till sig äpplena. Det var gott om vilda
skojare på marknan, och de kastade sig in i tumultet. Det
blev slagsmål och strid, och fröken Snövit måste dra sig
undan och lämna äpplena i sticket för att inte bli
nertrampad.
Och då just kom söta mor tillbaka och fann styvdottern,
där hon stod utplundrad och över sig given och grät både
av vrede och förskräckelse. Söta mor tog henne i armarna
och ruskade henne. ”Vänta du, tills vi kommer hem i afton”,
sa söta mor, ”så ska jag lära dig att skänka bort mina
äpplen!”
Och underligt var det väl inte, att söta mor var förargad,
men nog var det hårt, att hon trodde styvdottern om att ha
gjort detta med flit.
Det var en så tung hemresa den dagen från marknan.
De satt i vagnen, både söta far och söta mor och fröken
Snövit, och i början försökte söta far att prata, som han
brukade. Men söta mor satt upprätt i vagnshörnet med
hopknipna läppar och svarade inte ett ord, och fröken Snövit
bara grät. Söta far kunde väl inte ta det så djupt, att han
hade mistat några äpplen, och han var visst road av att
folket hade ropat, att han var så snäll, att han unnade dem
äpplena utan betalning. Han försökte att hålla sitt mod
oppe genom att tala vid alla de marknadsresande, som han
for förbi. Han frågade dem om de hade fått väl betalt för
sina kor, vad de hade gett för fårena och om de hade sett
till några av hans äpplen.
Men om en stund blev söta far besynnerligt tyst. Han
vände sig mot söta mor och satt en lång stund och såg på
henne. Därpå blev han sittande och stirrade rätt framför
sig. Och nu såg han med ens gammal och trött ut.
En stund efteråt märkte fröken Snövit, att söta far såg
på henne så länge och så bekymrat. Det var, som ville söta
far utforska vad som fanns djupast i hennes själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
