Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svartsjöprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och den, som inte heller sov något, det var lilljänta, för
hon låg och ängslade sig över att det var hon, som hade talat
om, att prästdottra brukade sitta oppe och läsa om nätterna.
Det var just detta, som gjorde, att hon hade blivit så glad,
när mor kom.
Hon kunde inte tänka sig någe värre, än att prästdottra
skulle få veta vad hon hade gjort, och hon bad, att mor
skulle ta henne med sig hem. Hon ville inte stanna kvar
i prästgården.
Mor föreställde henne hur gott hon hade det, men lilljänta
brydde sig inte om, att hon skulle få frysa och svälta, bara
hon kom sin väg, innan prästdottra hade blivit ond på henne.
Men mor ville prompt, att hon skulle stanna kvar.
— Det ska inte bli länge, sa hon, som Raklitza ska få
hålla på och regera på detta sättet. Jag ska tala vid prästen,
jag. Jag känner honom sen gammalt. Jag tänker, att han
ska tro mig.
Med detsamma pekade lillgossen bortåt gången.
— Det är nån, som står där, sa han.
Mor och lilljänta vände sig om på en gång. Prästen stod
i den mörka skuggan på några stegs avstånd ifrån dem. Han
stödde sig mot väggen och gjorde inte en rörelse.
De blev så förskräckta, så de vågade inte stiga upp och
hälsa. När kom han, och hur mycke hade han hört?
— Kom hit med mjölkpallen, du Marit! sa han med
svag röst. Hon skyndade fram med den låga stoln, och han
sjönk ner på den.
— Gå inte efter folk! sa prästen. Det är bara svindel.
Du vet, att jag har haft detta i alla mina dar.
De stod där rådlösa framför honom. Marit i Koltorp
förvånade sig över hur gammal han hade blivit. Hon hade inte
märkt det så mycket på kalaset hos brodern, men nu såg
hon hur han hade magrat och sjunkit samman.
— Det är inte farligt, sa han, men det kommer ofta
nuförtiden. Det är slut med mig, förstår du, Marit.
Rätt snart efteråt reste han sig.
— Säg ingenting om detta där oppe! sa han och gick
långsamt och lutande ut ur lagården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
