Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömpannkaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men du får inte tala och inte skratta på hela tiden,
medan vi lagar den, sa prästdottern, och du får inte spilla
på golvet det minsta grand varken av vatten eller mjöl eller
salt.
— Var det likt något, det? sa lilljänta. Hon kunde låta
bli både att tala och att skratta hur länge som helst.
Sedan återstod det bekymret, att de måste vara tre om
det, för att det skulle bli riktigt. Prästdottern visste inte var
hon skulle få den tredje ifrån.
De gick ut i köket och frågade om det var någon, som
ville vara med om att laga drömpannkaka. Men pigorna
bara slog för sig med händerna och sa nej, så fort de hörde
vad det var fråga om. Sånt hade de gjort tillräckligt i sin
dar. De hade varken kunnat sova eller drömma, sen de hade
ätit den pannkakan. Ingen skulle narra dem till att smaka
såna rätter en gång till.
Prästdottern blev stående och funderade.
— Vi får gå ner till mormor och be henne, att hon
hjälper oss, sa hon.
Och detta var anledningen till att de hade gått ut i den
mörka nyårsnatten och höll på att leta sig väg mellan
snödrivorna.
Prästdottern tyckte, att det var, som det skulle vara, att
nyårsnatten var så mörk och ogenomtränglig. Den var som
framtiden, som ingen heller kunde se in i.
Mormor bodde på en kvistkammare ovanpå brygghuset.
Det svåraste var att leta sig uppför trappan, som gick fram
i avsatser utmed väggen, hade små, tätt sittande steg och
var nersnöad och hal. Det var livsfarligt nästan.
Men man fick lov att vänja sig att gå i mörker på
Lövdala. Prästfrun bestod inte ljus till lyktor annat än i lagård
och stall.
Emellertid måtte mormor ha hört dem, för när de var
mitt i trappan, kom hon och ställde upp dörrn. Då hade
hon grenljus tänt på bordet framför soffan och brasa i spisen.
Mormor var lång och mager och såg bräcklig ut. Hon var
inte alls lik prästdottern till anletsdragen och kunde inte
gärna vara det heller, för hon var bara styvmor till hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
