Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruddansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kära hjärtandes, så lett det var, att Svartsjö för det första
bara var ett annex till detta stora Bro pastorat! Alltifrån
gamla tider hade det varit ordnat så, att prosten i Bro också
var kyrkoherde i Svartsjö och att halva prästlönen skulle
gå till honom, och i sådant där gammalt kunde det förstås
aldrig bli någon ändring. Annars måste man väl tycka, att
hennes man, som skötte allt arbetet, också borde ha hela
lönen. Men han var bara en hjälppräst och fick nöja sig
med en sådan lön som hjälppräster brukade få. Och en liten
och fattig församling var det, så att om prästen skulle ha
levat bara på det, som den gav honom, så hade han allt
blivit en riktig fattiglapp.
Om Svartsjöprästen hade det lite bättre än andra
komministrar, så var det därför, att han utom bostället hade
en egen gård, som han fick sin bärgning av. Hade han inte
det haft, så hade det väl burit till skogs för honom.
Hon fick förstås vara glad för att han ägde Lövdala.
Hon skulle ju vara den sista att klaga på den saken. Det
var en präktig gård med bra hus och god jord. Det var
inte något annat fel på den, än att den låg så långt från
kyrkan.
Jo, ett fel till var det. De, som bodde där, tycktes hålla
sig lite förmer än andra. Hon kunde inte annat än skratta
åt det, hon, som hade sett verkligt stora ställen. Men här
i socknen räknades det för något riktigt förnämligt att bo på
Lövdala. Till och med de grevliga på Borg hade inte sådant
anseende som prästfolket.
Hon för sin del hade aldrig kunnat förstå hur detta kom
sig. För en hundra år sen hade hela Lövdala inte varit
annat än en bondgård. Den hade kanske varit rätt stor och
rik, för de hade ju de där präktiga betena på den gamla
sjöbottnen. Men en bondgård och ingenting annat hade det
varit, och hon kunde knappt säga, att det var något annat
än i dag. Det fanns förstås ingen här uppe i Värmland,
som visste hur en riktig herrgård såg ut.
Inte var det så märkvärdigt, att en bondson från den rika
gården hade fått studera och att han hade tagit en fattig
prästexamen och blivit komminister i Svartsjö. Om han än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
