Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruddansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde rakt inte komma ihåg namnet på den, som stod
bredvid skåpet.
Bruden svarade halvhögt, att det inte var underligt, för
den där karlen var från en annan socken. Han var en smed
från Henriksbergs bruk i Västmarken, som just i dag hade
kommit till Lobyn för att tinga upp hö av hennes morfar.
Hon förstod inte varför han hade kommit med hit. Inte
hörde han till brudföljet! Han var ju inte bröllopsklädd.
Och verkeligen var inte den där främmande karlen klädd
i svart fårskinnspäls med läderbälte om livet! Hon undrade
hur hon skulle komma åt att tacka honom, men hon fick
inte tillfälle därtill, för nu kom bröllopsfolket och bjöd
farväl. Hon tackade dem för att de hade kommit, hjälpte
dem på med ytterkläderna och vinkade till dem från
förstubron.
När hon kom in i saln igen, blev hon en smula häpen
över att den långa främmande karlen stod kvar mitt i
rummet.
Men hon fann ju snart förklaringen till att han hade
stannat. Han ville väl höra hur han skulle få igen
speciedalern, som han hade lånat henne. Vem vet? Han hade
kanske tagit den av de pengarna, som förvaltarn hade
skickat med honom till att köpa hö för.
Det tycktes, som hade han helst velat neka för vad han
hade gjort. Och då hon höll i sig, förklarade han, att det var
ingenting att tala om.
Men hon kunde ju inte finna sig i att ta emot en hel
speciedaler av en främmande. Hon sa, att hon skulle be
söta far om pengar, så snart han kom hem, och skicka dem
till bröllopsgården i morgon dag, så att han skulle kunna
betala höet.
Det kom ett gott småleende och strök fram som ett
solsken över karlens ansikte.
Hon fick göra, som hon ville, med den saken. Han hade
pengar, så att han kunde reda sig utan speciedalern.
Hon såg lite undrande på honom.
Jaså, hon trodde, att det var för pengarnas skull, som han
hade stannat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
