Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rävgropen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prästen var muntrare denna morgonen, än hon nånsin
förr hade sett honom. Han nöp ett tag i kragen på hennes
skinnpäls.
— Nu håller jag fast dig, Nora Blåsväder, så att du inte
faller. Du ska se ner i gropen, du, som bara är ett barn,
så att du kan tala om för dem, som är unga, när du blir
gammal, att vi på en enda natt fick två vargar och en räv
i gropen på Lövdala.
Nu stod hon på gropkanten och såg ner äntligen. Gropen
var fyrkantig och brädfodrad som en brunn, fastän mycket
vidare.
Hon tittade efter stora vidunder med gap, där en liten
tös som hon kunde försvinna på en gång. Men hon kunde
inte få syn på dem, och hon vände sig om och såg på prästen.
— Se efter i hörnena!
Hon böjde sig fram en gång till. Det var tämligen skumt
nere i gropen, men nu började hon ändå urskilja något.
Det fanns fyra djur där nere, ett i vart hörn. Alla fyra var
fullkomligt stilla, ögona bara glimmade till, då de tittade
upp mot dagern och människorna.
I hörnet mittframför henne låg räven, liten och röd och
sammanrullad, så att den inte var större än en soffkudde.
I nästa hörn låg ett djur, som var likt en stor, rufsig hund,
i tredje hörnet stod ankan fast och stadig på båda fötterna,
i fjärde hörnet låg en till av de stora, rufsiga hundarna.
Det var något förunderligt och hemskt med stillheten där
nere i gropen. Lilljänta var lika tyst som alla de andra,
då hon steg tillbaka från gropkanten.
När alla hade sett sig nöjda, gick karlarna bort i en grupp
för att talas vid. De måste ju döda vargarna, men det var
inte gott att säga hur de skulle bära sig åt.
Det hade varit en lätt sak att skjuta dem, men om det
kom blod i gropen, blev den förstörd. Man skulle aldrig
mer kunna fånga ett djur i den.
När det inte var fråga om annat än en räv, brukade en
karl hoppa ner i gropen, ge räven ett slag över hjässan, så
att han miste sansen, lägga en snara om halsen på honom
och hissa upp honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
