Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Speciedalern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SPECIEDALERN.
Man kan väl säga, att det inte var något att göra sig sorg
för. Men verkeligen hade inte prästdottern gått och
känt sig hängfärdig ett par veckor, därför att hon inte visste
hur hon skulle kunna skaffa sig en speciedaler.
Om hon bara hade bett söta far om den morgonen efter
bröllopet, som hon hade ämnat! Men hon hade fått bannor
av söta mor för det där, som hon hade sagt till smeden,
då han kom upp ur rävgropen. Och inte bara för det, som
hon hade sagt, utan också därför, att hon hade kommit
framrusande, såsom hon gjort. Det hade sett ut, som om hon
hade velat flyga om halsen på honom. När skulle hon komma
så långt, att hon lärde att skicka sig som en anständig
människa och inte som en tolv års barnunge?
Efter detta hade hon inte kommit sig för att be om
pengarna. Det hade varit omöjligt att få råka söta far ensam,
och att säga det till söta mor var detsamma som att kalla
fram nytt bråk och oväsen.
I alla fall var det lett, att hon hade skjutit upp, för nästa
dag var det ingen tanke på att hon kunde våga sig sta. Då
först hade söta mor råkat få höra, att brud och brudgum
och hela brudföljet från Lobyn hade varit i prästgården.
Det gick söta mor djupt till sinnes. Hon skulle väl ha kommit
än mer i olag, om hon hade fått veta, att Maja Lisa hade
varit så överdådig och gett bort en hel speciedaler.
Men ju längre prästdottern väntade med att tala om lånet,
desto mer förargligt blev det att bekänna för söta far och
mor, att hon hade en så stor skuld. Och till sist måste hon
säga sig själv, att hon visst aldrig skulle få mod att be dem
om pengarna. Det fanns ingen hjälp för det. Hon måste
försöka skaffa dem från annat håll.
Hon tänkte på detta, både då hon satt vid lakanssömmen
om dagen och i sin bädd om natten. För visst måste hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/liljecrona/0093.html
