Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Speciedalern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han fara till Svanskog och visa sig. Men söta mor och Maja
Lisa kunde få resa dit i denna dag. Det passade för innerligt
väl, eftersom både Långe-Bengt och Svarten var lediga.
Det blev bestämt så vid frukostbordet. Ack! Maja Lisa
tyckte, att hon hade velat bita av sig tungan. Varför hade
hon börjat tala om Svanskog? Tänk, att sitta och åka två
mil i samma släde som söta mor!
Men efter frukosten följde söta mor med in i söta fars
kammare, och när hon kom ut igen, var alltsammans
kullkastat. Söta mor sa nu, att ingen mer än Maja Lisa behövde
bege sig till Svanskog, Det märktes nog, att hon inte hade
mycken lust, men det var ungdomen nyttigt att göra sådant,
som bar emot. Och hon skulle gå och inte åka, därför att
söta mor i dag behövde Långe-Bengts hjälp i köket vid
talghackningen. Men dagen därpå skulle han få komma och
hämta henne.
Inte med en min tordes prästdottern visa om detta gjorde
henne glad eller ledsen. Men det måste hon ju säga sig själv,
att när hon inte kunde slippa Svanskogsresan, så var det
bättre att gå ensam än att åka dit i sällskap med söta mor.
Eftersom hon skulle vara borta så länge, bad hon
emellertid, att lilljänta alltibland skulle få titta upp till mormor
och höra efter om hon behövde något.
Men söta mor kunde visst inte säga ja till något, som hon
föreslog. Söta mor förordnade genast, att lilljänta skulle
följa med till Svanskog. Inte hade väl Maja Lisa tänkt, att
styvmodern visste så litet vad som var passande, att hon
skulle låta henne gå ensam en så lång väg? Och inte behövde
hon vara orolig för mormor. De var allt så många kvinnfolk
på gården, att de kunde se till henne.
Ja, söta mor fick sin vilja fram också i detta, och om en
timme var de på väg, både prästdottern och lilljänta.
De gick sakta och allvarligt både i allén och på vägen,
så länge som de syntes från Lövdala. Men snart kom de in
i en granskogsdunge, där ingen i prästgården kunde se en
skymt av dem.
Och visst var det så, att prästdottern tyckte, att denna
färden till Svanskog var tråkig och onödig, men nu råkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
