Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Speciedalern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Skulle hon inte gråta, så som ni bär er åt mot henne?
Här kommer hon till sin mors egen syster för att få hjälp,
och så säger ni inte ett vänligt ord till henne!
Prästdottern fick brått att lägga handen över lilljäntas
mun, men det hjälpte inte, för lilljänta hade inte tålt vid
att se, att mamsell Maja Lisa grät, utan nu hade hon råkat
i det rätta desperata blåsvädershumöret.
Man kunde inte märka, att moster blev ond på lilljänta,
men hon började tala bredare bondmål, än hon hade gjort
förut, och allt, vad hon sa, kom gnälligt och långsamt.
Vad kunde det vara, som hon skulle hjälpa Maja Lisa
med? Hon hade det väl så bra på Lövdala, så att inte kunde
hon behöva hjälp av en fattig bondhustru.
Hon kunde inte ha sagt något bättre för att få lilljänta
i gång.
— Ni är visst av densamma ulla som styvmora hennes,
sa hon. Men annars ska jag säga, att hon har kommit hit
för att be er om en — — —
Nu högg prästdottern så kraftigt tag i hennes arm, att
hon teg. Men moster låddes inte det minsta om avbrottet.
— Kan det vara så svårt för Maja Lisa, att ho har fått
styvmor? De plär säga, att den, som får styvmor, får också
styvfar, men så kan det väl inte ha gått henne. Inte är det
väl möjligt, att det finns någe, som ho vill ha och inte får?
Prästdottern gjorde alla möjliga tecken åt lilljänta, men
vad hjälpte det, när moster på detta sättet satt och eggade
upp henne?
— Ni kan väl själv se på’na hur hon har det, sa lilljänta,
om ni har ögon att se med. Hon är ju inte mycke bättre
klädd än jag, och hon är bara skinn och ben. De säger ju,
att blodet är tjockare än vatten, men det är visst inte så
med er. Inte frågar ni efter, att styvmora plågar ihjäl’na.
Det blev så plågsamt, allt detta, för prästdottern. Svårt
var det, att hon inte kunde bli herre över gråten, och än
värre, att moster lockade lilljänta att tala om allt möjligt.
Vem visste hur moster tog det? Kanske hon hade riktigt
agg till systerdottern och bara var glad åt det, som hon
hörde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
