Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Speciedalern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon kunde inte stå ut längre. Hon reste sig och famlade
sig fram till dörrn. Men när hon skulle lyfta dörrklinkan,
var den på något sätt i olag. Hon kunde inte få upp den
genast, hon ryckte och drog, och sjönk så samman — föll
till golvet — — —
När hon kom till sans igen, låg hon i en säng i rummet
med de blårutiga gångmattorna. Hon vilade på så mjuka
kuddar och så fina lakan, att det knappast fanns maken på
Lövdala. Bredvid sängen stod ett bord och på bordet en
bricka och på brickan ett fat, och över fatet låg en duk.
Jo, hon kände sig lite hungrig, och hon skyndade att ta
duken av fatet. Men det fanns inte något ätbart under den,
utan bara en stor, blank, präktig speciedaler.
Först kunde hon inte begripa hur detta hängde samman,
men så förstod hon ju. Moster hade lockat sanningen ur
lilljänta. Hon blev så glad och så rörd, att hon började
gråta igen, och när hon hade gråtit en stund, somnade hon.
Hon sov i ett sträck, ända tills väggklockan i storstugan
slog tre. När hon då såg upp, var speciedalern borta, men
det stod i stället all möjlig god mat bredvid sängen. Hon
blev rädd först, därför att slanten var borta, men hon tänkte
som så, att hon var i goda händer nu, och hon lugnade sig
och åt.
När hon hade ätit, blev hon på nytt så rörd över att hon
hade mött så mycken godhet, att hon omigen började gråta.
Och hon grät, tills hon somnade.
Nästa gång hon vaknade, var det mörka kvällen. Det
brann en brasa i spisen, och moster satt bredvid sängen och
såg på henne.
Det första, som hon sa, var, att Maja Lisa skulle ursäkta,
men hon hade tagit sig den dristigheten att skicka
speciedalern till karlen, som hade lånat ut den. Det hade gått
skjuts upp till Henriksberg nu på eftermiddagen, och
drängen hade fått dalern med sig med befallning att ta reda
på vilken av smederna som hade tingat upp hö i Lobyn
i julas. Han skulle lämna slanten till honom och hälsa från
prästdottern. Moster hade tyckt, att detta var det bästa. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
