Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finnprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var klädd i hemvävda vadmalskläder, så ljusa, att de
nästan var vita, och hade ingen päls, men det syntes av det
frimodiga sätt, varpå han skakade hand med gästgivarn,
att det var en herreman.
Moster var så van vid resande, att hon inte en gång
brydde sig om att se ut. Maja Lisa måste be henne vända
sig mot fönstret och tala om vem den vackra karlen var.
Det var så lyckligt, att moster kunde ge henne besked.
Han, som stod där ute, jo, det var minsann prästen i
Finnerud, pastor Liljecrona.
Söta mor skulle just ha varit där för att se hur Maja Lisa
ryckte till, då hon hörde namnet på den främmande. Moster
märkte det också och blev nyfiken, men det gjorde
ingenting, för hon var sådan, att Maja Lisa gärna berättade för
henne om drömpannkakan och drömmen. Den historien hade
det varit omöjligt att berätta för söta mor. Hon skulle bara
ha gjort en föraktlig knyck på nacken åt alltsammans.
Moster däremot tog den på fullaste allvar.
— Det vore inte det sämsta för dig, om du kunde få
honom, sa hon. Inte nog med att han är vacker, utan han
är också en riktigt präktig karl.
Maja Lisa blev ganska förvånad. Inte kunde moster mena,
att hon skulle gifta sig med prästen i Finnerud? Det låg
så långt upp i norr, ändå längre bort än Västmarken. Och
där bodde ju inga andra än finnar, som hade flyttat dit
för ett par hundra år sen och inte kunde tala svenska. För
Maja Lisa var Finnerud så främmande, som om det hade
legat överst i Lappmarken.
Men moster lugnade henne. Hon skulle inte vara rädd för
att behöva bo i Finnerud. Pastor Liljecrona hade varit präst
där i elva år, men nu skulle han troligen flytta därifrån
och bli kyrkoherde i Sjöskoga.
Då började Maja Lisa förstå varför moster hade blivit
så ivrig. Hon, som var gammal prästdotter, visste nog, att
Sjöskoga var det bästa pastoratet i stiftet.
Men Maja Lisa brydde sig egentligen varken om Finnerud
eller Sjöskoga. Hennes man måste vara präst i Svartsjö och
bo på Lövdala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
