Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finnprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade ropat till så för intet annat än det, att han hade
fått syn på prästdottern. Hon hade hela tiden suttit kvar
på fönsterbänken, och inte förrän nu hade han lagt märke
till henne.
Han gjorde Maja Lisa inte litet förlägen, då han gav sig
till att fråga med hög röst:
— Vad är det för grannlåt, som ni har fått i huset, mor
Margreta?
Moster talade om vem hon var, men han uppförde sig
inte mera passande fördenskull.
Ja, det kunde han just tro, att detta var en av de vackra
prästdöttrarna från Lövdala. Det var då väl, att han till
sist fick se henne. För alla de gånger, som han hade bett
mor Margreta, att hon skulle bjuda honom tillsammans med
systerdottern, så att han skulle få veta om det var sant, vad
folk sa om henne!
Maja Lisa blev inte bara förlägen, utan riktigt skrämd.
Det gick inte an att sitta och höra på sådant. Söta mor...
Men det var ju sant! Söta mor höll på att stöpa ljus på
Lövdala.
Moster såg nog, att hon blev ängslig. Hon sökte få honom
från att molstirra på Maja Lisa.
Det var väl inte möjligt, att han ämnade avsäga sig
Sjöskoga? sa hon. Han måtte väl vara glad att ha fått ett så
stort pastorat vid så unga år. Hon hade hört, att det bara
brukade vara gamla gubbar, som kunde komma åt ett så
fett köttstycke.
Han ryckte på axlarna. Det hade ju aldrig varit hans
mening att komma dit. Lyckan hade varit honom alltför
huld. Han hade varit nöjd, som han hade det.
Men sökt hade han ju?
Å ja, det var alla de där släktingarna, som hade legat
över honom.
Nu hade han glömt Maja Lisa så väl, som om hon aldrig
hade funnits. Han tänkte bara på sitt, medan han gick fram
och tillbaka på golvet med rynkad panna och med mycken
häftighet i rörelserna. Han hade en lång lock över pannan,
som han fattade om med handen och ställde rätt i vädret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
