Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finnprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— De tyckte väl, att pastorn var för ung och vacker för
att komma opp till dem.
Han tog vid igen med full fart. Nå, de såg ju, att han
inte var lastgammal, och fast de inte förstod vad han sa,
eftersom han talade svenska, så hörde de ju, att han kunde
både tala och sjunga. De kom sams om, både gubbar och
gummor, att han var en sådan, som borde bo i en prästgård
med höga rum och stora glasfönster, och att han aldrig
skulle ha flyttat upp till dem, om det inte hade varit något
fel på honom.
— Var kanske inte så lätt att tro annat heller.
— Nej, det var väl inte det. Och inte förr for någon av
dem ner till svenskbygden för att sälja björnhudar och
fårskinn, än de gav honom i uppdrag att ta reda på vad
det var för ett fel med prästen.
Han sprang upp från stoln och gick fram och tillbaka
på golvet. Var visst än i dag upprörd över detta. Moster
bara skrattade och frågade om de utskickade hade fått reda
på något.
— Ah! Vad skulle de få reda på? Visste ingenting annat,
när de kom tillbaka, än att det var på egen begäran, som
han hade blivit skickad opp till Finnerud.
Finngubbar och finngummor var lika kloka som förut, de.
Omöjligt förstås för någon att tänka ut, att han hade kommit
till dem, därför att de var övergivna och försummade och
skilda från sitt eget folk. Måste förhålla sig på något annat
sätt.
— De är så kloka där oppe i Finnmarken, ser pastorn.
En får inte räkna för noga med dem.
— När de nu hade hört så säkert, att han inte hade gjort
något ont, fick de ju lov att tro detta. Men de nöjde sig
inte, förrän de hade hittat på en förklaring efter sitt eget
huvud. Han hade nog kommit opp till dem bara för att få
övning och vana i kallet. Skulle säkert flytta sin väg, så
snart som han kände sig hemmastadd på en predikstol.
— Och så fick de inte rätt i det heller!
— De fick inte det, nej. Nu har jag varit där i elva år.
Han skrattade harmset. Men än i denna dag kan de inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
