Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finnprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det minsta spår av ömhet i de långa blickarna, som han
gav henne.
Strax därpå började han igen att tala om sina bekymmer.
När den gamle änklingen prosten Cameen i Sjöskoga hade
dött nu i somras och pastoratet hade blivit ledigt, så hade
det fallit honom in, att han skulle söka. Han tyckte, att han
kunde göra sin mor den glädjen att lämna in sin ansökan,
eftersom det ingen fara var, att det kunde leda till något.
Sjöskoga brukade alltid bli bortgivet till någon gammal
professor eller skolpräst, som sökte direkt hos kungen. Hade
också gärna velat se vad de skulle göra för min i Finnerud.
Men det var i alla fall mest av okynne, som han reste ner
till Karlstad med sina handlingar.
Han blev tvehågsen många gånger, medan han var på
vägen. Folk skulle kanske göra narr av honom. Det var för
tilltagset av en Finnmarkskaplan att söka det stora
pastoratet. Tänkte så, att han ändå kunde resa in till Karlstad,
när han var på väg. Skulle inte lämna fram sina papper,
förrän han hade tagit reda på vilka andra det var, som
sökte.
Resan drog ut längre, än han hade trott, och han kom
till staden, nätt och jämnt en timme innan ansökningstiden
var ute. Hade bara tid att sätta in hästen, sedan måste han
skynda upp i konsistorium.
När han kom i trappan, blev han så ångerköpt igen, att
han höll på att vända.
Men konsistorienotarien var ju en god vän till honom, och
när han nu ändå var där, ville han gå in och hälsa.
Sjöskoga skulle han inte nämna. Han kunde säga, att han hade
farit ner till Karlstad för att träffa mor.
Knappt hade han stuckit in huvudet genom dörrn, förrän
konsistorienotarien ropade mot honom:
— Se, här kommer äntligen en för att söka Sjöskoga!
Jag har väntat på bror under hela ansökningstiden.
Först hade han trott, att den andre bara skämtade med
honom, och han sa ifrån, att han hade kommit till staden
för att råka mor. Hur kunde bror tro, att han skulle söka
Sjöskoga? Han var väl inte så bortkommen, att han inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
