Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smeden från Henriksberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu får inspektorn sköta bruket ett par dar, sa
bruksförvaltarn. Jag ska resa bortåt finnbygden och tinga opp
kol.
Han gav sig av, och inspektorn satt och vräkte sig i
kontorssoffan och tyckte, att det var skönt att vara herre på
täppan. Men det dröjde inte länge, förrän han blev
nerkallad till bruket. Nu var det en av klensmederna, som hade
sjuknat på samma sätt som hammarsmeden. Inspektorn
begav sig genast ner till bruksbyggningen för att se till
sjuklingen, ställde sig i dörrn till hans rum, såg på honom
en stund och gick därpå raka vägen bort till forsen, där
brukslärlingen som oftast satt och metade löjor.
Han råkade också mycket riktigt på Sven och bad, att
han skulle följa med honom in på kontoret.
— Hör, Liljecrona, sa han, förvaltarn är borta, och jag
ska resa till Björnidet på kalas. Du får ta och sköta om
bruket ett par dar. Här har du nycklarna, och här är kassan.
Du behöver ingenting annat göra än se till, att folket arbetar
som vanligt. Därmed reste han, och brukslärlingen satte sig
på kontorsstoln och tyckte, att det var ståtligt, att han var
herre på Henriksberg. Men inte hade han suttit där länge,
förrän det kom bud från bruket, att de sjuka hade blivit
sämre. Han sprang ner till bruksbyggningen och gick in
i hammarsmedens bostad, men han blev inte stående i dörrn
som de andra, utan steg fram till den sjuke, som låg där
röd och uppsvälld och förfärlig att se på.
— Vet ni vad det är för sjukdom ni har? frågade han
smeden.
— Det är smittkoppor, sa smeden, och nu ska Sven gå
opp i skåpet på kontoret, där förvaltarn har apteksburkarna,
och ge mig kamfert och sura droppar, om eljest Sven törs
stanna och inte reser sin väg som de andra.
Men Sven hade stannat, fastän han till sist hade nästan
allt bruksfolket på sjukbädden. Varken förvaltare eller
inspektor hördes av, doktor fanns inte på tio mils avstånd.
Han och en gammal hushållerska gick där och stoppade
i sjuklingarna den medicin, som fanns. Somliga dog, och
somliga kom sig, men farsoten kunde ju inte hålla på evigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
