Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smeden från Henriksberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan det blev ett slut på den med. Och sedan kom allt i sin
gilla gång igen. Inspektorn höll på och roade sig i fem
månader. Sedan kom han tillbaka. Förvaltarn tingade upp
kol ett halvår. Så gjorde han sitt intåg. Och nu fick
brukslärlingen sopa kontoret och meta löjor i forsen, som han
hade gjort förut.
Men fastän Henriksbergs bruk ligger långt borta ur
världen, så slapp denna historien ut och blev känd vida
omkring. Och en dag kom brukspatron Altringer resande
dit upp. Han sa inte ett ord om saken varken till förvaltare
eller inspektor, han bara frågade hur den unga Liljecrona
skötte sig. Bruksförvaltarn gav honom ett rätt gott betyg.
Han trodde, att gossen skulle kunna lära sig att bli en bra
brukskarl, om han bara vore mer intresserad. Han var inte
oduglig, men han gick och dåsade, som om hela
bruksdriften inte angick honom. Altringer bad, att Liljecrona
skulle kallas in på kontoret, och när han kom, ställde han
honom framför sig, såg honom in i ögona och frågade
varför han inte hade rest, han som de andra, då smittkopporna
gick.
Sven svarade ingenting. Han blev bara röd, som om detta
skulle ha varit det värsta någon kunde ha frågat om.
— Var han inte rädd?
— Jo då.
— Tyckte han, att han var i ansvar för bruket?
— Å nej.
Men Altringer drog fram sanningen till sist. Sven hade
stannat, därför att förvaltarns fiol hade hängt på
kontorsväggen. Han hade kunnat spela på den var dag, medan han
var ensam.
— Jaså, han tycker om att spela fiol? hade Altringer
sagt. Vi ska be förvaltarn, att han får låna fioln en gång till
och spela för oss.
Och detta var Sven inte rädd för. Han stämde och spelade
upp en simpel spelmanslåt, som han hade lärt av smederna.
Altringer skrattade först, men blev snart allvarsam. Han
märkte, att pojken la in något i musiken, så att han fick
den gamla slagdängan att låta på ett alldeles nytt vis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
