Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smeden från Henriksberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hör han, sa Altringer, han ska resa med mig i
morron. Han ska till Stockholm och lära sig spela fiol.
Maja Lisa hade tyckt, att detta var en alltför vacker
historia. Men det var en sak, som hon inte kunde förstå.
Hade det inte gått bra för honom i Stockholm? Varför var
han nu på Henriksberg igen?
Jo, det hade visst gått bra. I fem år höll han på att
studera i Stockholm, men då var han fullgod mästare, kunde
åtminstone så mycket, att ingen i detta landet hade något
mer att lära honom. Altringer var nöjd med honom och hade
sina funderingar på att skicka honom till utlandet, så att
han inte skulle behöva att stå tillbaka för någon.
Men för tre år sen kom Sven en dag helt oväntat resande
till Ekeby för att fråga Altringer om han inte hade en
inspektorsplats ledig på något av de många brukena, som
han ägde.
— Å jo, det kunde väl inte vara omöjligt, sa Altringer.
Är det någon god vän, som han vill ha den åt?
Nej, Sven ville be om den för egen del. Han hade ju gått
på bruk i så många år, att han trodde, att han kunde sköta
en inspektorsplats.
— Nå, än musiken då?
Musiken var det slut med. Han trodde inte, att han nånsin
mer skulle komma att röra en stråke.
Altringer såg närmare på honom. Sven hade alltid haft
något sorgset i blicken, men nu var hela karlen som en
sorgens bild.
— Jag ser, att det har hänt honom något allvarsamt, sa
Altringer. Han får tala om för mig vad det är. Jag ska säga,
att just som han kom in på kontoret, satt jag och räknade
över om jag hade råd att låta honom resa utrikes.
Sven hade svårt för att svara. Han stod och bet sig i
läppen, medan han kämpade för att göra rösten stadig.
— Har inte brukspatron hört hur det gick, sist jag
spelade?
Nej, Altringer hade ingenting hört, och Sven fick tala om
vad som hade hänt. Det hade varit bal på ett stort ställe
nere på Näset, och Sven var med bland gästerna. Men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
