Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smeden från Henriksberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade spelat dansmusik på ett klaver, som var gammalt och
tonlöst, och det hade inte blivit något liv i dansen. Sven
tog då fram sin fiol, och genast blev det annat av. Unga
och gamla kom i farten, och var gång han ville sluta,
klappade de händer och stampade i golvet och ropade, att
han skulle börja på nytt. Men det blev ett förfärligt slut
på detta. En av döttrarna i huset hade dansat för ivrigt.
Mitt i vildaste dansen hade hon blivit hängande över
kavaljerens arm och sedan sjunkit ner på golvet. Och hon hade
aldrig rest sig mer. Hon var död.
Altringer förstod nog, att detta var svårt, men inte tyckte
han, att en ung mans bana behövde brytas för en sådan
orsak.
— Han får komma över det där, sa han. Det var en
olycka, som kunde ha hänt vem som helst. Jag anser, att
den, som förde henne i dansen, hade mesta skulden.
— Nej, sa Sven, det var jag, som tvang henne att dansa.
Jag spelade bara för henne hela den kvälln. Det var så
vackert att se henne dansa. Hon var livlig och lätt som en
eldslåga. Hon dansade för mig, liksom jag spelade för
henne.
Altringer ryckte bara på axlarna.
— Det där är griller, förstår han. Det är kanske inte
underligt, att han känner det så nu, strax efteråt, men i
nästa vecka skickar jag honom utomlands, så går det över.
— Nej, brukspatron, det går inte över. Vart än
brukspatron skickar mig, så kan jag inte glömma, att jag har
spelat en människa från livet.
Altringer såg på honom än en gång.
— Var herrn kär i henne?
— Ja, sa Sven, jag hade friat till henne samma kväll.
Altringer sa inte ett ord mer om att Sven skulle resa
utrikes.
— Han ska få bli förvaltare på Henriksberg nu så länge,
tills det där är glömt, avgjorde han. Jag tror inte, att han
kan allt, som behövs för att sköta platsen, men jag tänker,
att han kan lära sig, och så vet jag, att jag kan lita på
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
