Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fänriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
damastduktyg och blankt silver. Hon förstod nog, att han förr
i världen hade fått spisa i saln och att de hade bullat opp
för honom så gott de förmått, men nu, då hon ville göra
slut på hans besök så snart som möjligt, satte hon fram
maten i kökskammarn på riktigt vardagsvis och bjöd inte
på något annat än paltbröd och kålsoppa.
Örneclou var i sitt allra ämablaste humör och satt hela
middagen och komplimenterade prästen för att han hade
varit så klok och gift om sig. Tänk bara, hur den gamla
prosten i Sjöskoga hade haft det, han, som hade levat som
änkling i så många år! När fänriken sist hade hälsat på hos
honom, hade det inte varit skurat i matsaln, utan de hade
måst äta i ett av sovrummena. Rent duktyg hade det inte
funnits i huset, utan det var fläckar på varenda duk, och
pigorna var så lata, att de inte iddes koka någon ny mat,
utan kålsoppan, som hade blivit lagad på söndagen, kom
tillbaka dag efter dag, och de fick vara glada, så länge den
räckte.
Men fänrikens gamla vän och bror här på Lövdala hade
det ju helt annorlunda ställt för sig. En så kunnig matmor
som hans fru fick man leta efter. Fänriken hade hört så
mycket beröm om henne, att han hade varit i stor undran
vad han skulle få smaka för läckerheter, när han kom till
prästgården den här gången. Och tänk, så nyttigt för Maja
Lisa att få lära sig hur ett bord skulle dukas och hur mat
skulle serveras, av en person, som så väl visste hur det
gick till i fina hus!
Vackra Örneclou hade en särdeles förmåga att säga
elakheter, och de träffade nog sitt mål, men Anna Maria Raklitz
var inte den, som gav med sig för så litet som ett par
stickord, utan hon sa med sin grova röst:
— Om fänriken inte trivdes hos den där änklingen, hade
det ju gått an att resa sin väg.
Då förstod Örneclou, att han inte skulle få äta i saln
eller sova på det rätta gästrummet, om han inte valde en
ny taktik.
Helst skulle han ha givit sig av med detsamma, men här
var det något annat, som kom till. Det var märkvärdigt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
