Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fänriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig, att kusin inte tror på det där, att jag skulle kunna
nöja mig med en hustru, som inte vore vacker och inte heller
riktigt ung längre. Men kusin får väl tro så pass gott om
mig, att jag gärna vill, att hon ska vara både klok och
förståndig, på samma gång som hon har de andra qualitéerna.
Och jag tycker, att Maja Lisa Lyselius nu, sedan hon har
kommit under kusins ledning...
Örneclou höll inne försiktigtvis för att söka leta ut om
han borde fortsätta eller om han hade hoppat i en galen
tunna. Mörkret föll på mer och mer, så att det blev allt
svårare att läsa sig till ansiktsuttrycket hos den omedgörliga
personen, som satt framför honom. Men nog såg det närmast
ut, som om hon stal sig till att småskratta.
— Det är förstås meningen, att Maja Lisa ska gifta sig
med en präst och bo och regera här på Lövdala, sa Örneclou,
och det är ju mycket, som talar för saken. Lyselius kommer
nog att välja ut åt henne en rask och präktig karl, som
förstår mer än att stå på en predikstol och som kan sköta
jordbruk lika bra som han själv. En sådan som jag skulle
behöva hjälp av svärmor i var vändning, och det kunde
kanske falla sig besvärligt. Kusin vill väl ha det så ställt,
att kusin, när kusin blir änka — och det är ju bedrövligt
vad Lyselius har fallit av på sista året, inom parentes sagt —,
ska få sitta på en kammare liksom fru Beata Spaak och
inte behöva ha omtanke om någonting.
Prästfrun satt på samma sätt, rak och stel, och drog nålen
ut och in. Men nu vände hon sig mot fönstret för att se
bättre, och då märkte han, att hon rentav satt och skrattade.
Örneclou började tro, att ingenting i världen bet på henne.
Han reste sig för att gå upp på sitt rum och krusa peruker
eller fräscha upp sina bröstkrås, som han brukade göra, då
han var i misshumör.
Men nu vände sig prästfrun mot honom och gjorde honom
en fråga:
— Fänriken, som jämt far omkring åt alla håll, känner
väl också den där Liljecrona, som är präst i Finnerud?
Fänriken hajade till. Det tycktes, att det, som han hade
sagt om mågskapet, hade tagit skruv i alla fall. Liljecrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
