Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fänriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var kanske påtänkt till måg, och nu hade hans ord väckt
tanken på att han möjligen inte var riktigt lämplig.
— Olle Liljecrona! sa han. Visst känner jag honom. Jag
har till och med varit hos honom där oppe i Finnmarken.
Det är minsann en präktig karl, förstår sig på allting, har
ju gått och undervisat både karlar och kvinnfolk i alla slags
sysslor.
— Jag undrar allt om han inte har ett gott öga till Maja
Lisa, sa prästfrun helt öppenhjärtigt. Man hör ju inte annat
än beröm om honom.
Hon lät bara moderligt intresserad, men Örneclou tyckte,
att det var någonting i tonen, som tydde på att hon inte
skulle ha något emot att höra en liten smula klander om
friarn.
— Kusin är väl så pass förståndig, att kusin har
överseende med ungdomen? sa Örneclou. Man får tänka på hur
ensamt han har haft det där oppe bland finnarna. Jag själv
ska alltid vara den sista, som kastar sten i sådana fall. Men
det kan ju inte förnekas, att Liljecrona har ett förhållande
sedan flera år tillbaka. Det kan naturligtvis mycket väl
ordnas, utan att Maja Lisa behöver få någon aning om
saken.
Mörkret hade äntligen tvungit prästfrun att sluta med
strumpstoppningen, men hon tände inte ljus fördenskull,
utan hon grep till en stickning, som hon kunde sköta utan
att behöva följa arbetet med ögona. Stickorna gick jämnt
och tyst, men när Örneclou talade om, att den unga prästen
hade ett förhållande, slamrade de till. Prästfruns röst lät
också ganska altererad, när hon yttrade:
— Vad säger fänriken? Det är väl inte möjligt, att en
prästman...? Hur kan biskopen...?
— Kusin vet inte hur långt det är till Finnerud. Jag får
säga kusin, att jag tror ingen har reda på saken, inte en
gång de närmaste släktingarna. Det var en ren tillfällighet,
att jag kom den på spårena. Och jag har naturligtvis tegat,
ända tills nu, då jag anser det vara en plikt mot en öm och
orolig mor att uttala mina betänkligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
