- Project Runeberg -  Liljecronas hem /
140

(1911) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I vardagslag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I VARDAGSLAG.



Ja, nu var arbetet i full gång på Lövdala, och var morgon
och afton hörde man från köket surret av de nio
spinnrockarna lika starkt som duren från en kvarn. Under de
timmar, då det var full dager, fick man minsann inte heller
gå och slå dank, utan då måste man begagna tiden till
sömnad och vävning.

Det hade sett ut en tid, som om prästfrun skulle ha glömt
bort, att lilljänta fanns i huset. Hon hade inte satt henne
i arbete eller gett henne någon annan befattning än att städa
och elda i kökskammarn. Men samma dag, som fänriken
reste, kom hon i köksdörrn och vinkade åt henne. Hon
skulle komma in i saln en stund.

Lilljänta reste sig genast, men hon var så rädd för att
sitta ensam med prästfrun, att man kan knappast det säga.
Hon tyckte inte illa om henne på vanligt vis, utan så, att
det gick kalla kårar över ryggen, bara hon såg henne.

Lilljänta hade aldrig förr känt sådan förskräckelse för
en människa, och hon gjorde sig sina egna tankar om hur
detta kunde hänga ihop. För att det var något besynnerligt
med prästfrun, det kunde hon inte få ur sitt huvud. Inte hade
någon annan ett så vitt hår till ett så ungt ansikte, och inte
var det naturligt, att ett kvinnfolk talade med en röst, som
bullrade som en fors. Och inte heller kunde någon vanlig
människa vara i stånd att ställa till med så mycket förargligt
och ledsamt.

Hon tänkte jämt och samt på det, som mor en gång hade
sagt om Svartsjön och om de tre, som hade blivit kvar, sen
vattnet hade torkat bort. Mamsell Maja Lisa ville inte höra
talas om detta, men lilljänta visste allt vem den tredje var,
och att de hade haft sina äventyr med henne på Lövdala
mer än en gång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liljecrona/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free