Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kökskammarn, där mamsell Maja Lisa satt och sydde hålsöm på
ett lakan, och in i saln, som var ett stort, vackert rum med
gulbetsade björkmöbler och blårutiga gångmattor. Det fanns
två fönster på rummet. Vid det ena stod en hög, grön kalla,
vid det andra ett litet sybord. Locket stod uppslaget, så att
man såg de många småfackena, där det låg tråddockor och
silkenystan, vax och nålbok, märkduk och bandrullar,
hyskor och hakar och mycke annat, som var behändigt och
smånyttigt.
Prästfrun visade lilljänta allt, som fanns i fackena, och
lät henne gissa vad det skulle brukas till. Hon var så dann
med henne, att hon till och med försökte skratta, då tösen
gissade orätt, fastän detta var så ovant för henne, att det
tycktes strama emot vid mungiporna.
Ju vänligare hon blev, desto mer knep lilljänta ihop
munnen, och ju mer vaken blev blicken i de blanka ögona.
Bara inte prästfrua tänkte locka henne att tala om någe,
som kunde vara farligt för prästdottra!
Men det tycktes inte vara fråga om något försåt den här
gången. Prästfrun satte sig vid sybordet, och lilljänta fick
ta plats bredvid henne. Nu skulle hon få lära sig att sy,
för prästfrun hade lovat hennes mor, att hon skulle få en
god uppfostran.
För det första visade hon henne hur hon skulle bära sig
åt för att trä i en nål.
Detta brukar ju vara en svår prövning för småfolket, men
lilljänta trädde tråden genom nålsögat med ett enda tag.
Prästfrun blev riktigt förvånad. Hon tyckte, att det var
raskt gjort. Om hon hade likaså lätt för allting annat, kunde
det bli en storsömmerska av henne.
Så gav prästfrun henne en liten tygbit att öva sig på och
lärde henne att slå knut på tråden och att sticka nålen ut
och in genom tyget.
Lilljänta tog tyst emot lärdomen. Sedan fattade hon
tyglappen, vek den över det vänstra pekfingret och gjorde styng
på styng, som om det inte skulle vara konstigt alls.
Aldrig i världen! Vad prästfrua blev förvånad! Det var
det märkvärdigaste hon hade varit med om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
